|  Utskriftsvänlig version
 Skrivare 
              
                |  |  
                |  |  
                | Skrivare  vid pulpet i Flateyjarboken GKS 1005 fol. |  Handskrivet material Sedan  islänningarna hade lärt sig att bemästra skrivkonsten på 1000-talet skrevs allt  läsmaterial för hand, vare sig det handlade om korta brev eller långa böcker.  Skrivare, vilka utgjorde ett eget skrå, hade  denna syssla som arbete, även om folk också skrev för nöjes skull, särskilt vad  tiden led.
 Skrivarens  arbete var invecklat och tidskrävande, liksom de flesta arbeten under  medeltiden som hade med boktillverkning att göra. Först var skrivaren tvungen  att förbereda skinnet för skrivning  genom att göra markeringar för rader och spalter, så att skriften blev rak,  innan han vid pulpeten kunde fatta fjäderpennan och börja skriva  handskriften bokstav för bokstav. Yrkesskrivare  hade tillgång till särskilda arbetsrum,  så kallade skriptorier, och fick betalt för sitt arbete, medan nöjesskrivare  arbetade oavlönat på fritiden och var tvungna att skaffa de rätta arbetsförhållandena hemma för att kunna  ta sig an skrifterna. Trots de skilda arbetsförhållandena hade de flesta  skrivare det gemensamt att de plågades av kyla när det var kallt, och att de  såg illa i mörka och dåligt upplysta bostäder. Men vilket slags folk sysslade  med att skriva böcker på medeltiden? 
              
                |  |  
                |  |  
                | En  titt in i den tyske skrivaren Leonhard Wagners skriptorium. Wagner sitter vid pulpeten, iförd kåpa och med glasögon på näsan.  Vid bordet sitter målaren Nikolaus Bertschi och hans hustru Margareta.  Handskriften är tysk. |  Skrivare i Europa Skrivare  arbetade under medeltiden vida omkring i Europa med att nedteckna böcker på pergament. Böckerna skrevs i början i  kloster av munkar och nunnor. Klostrens bibliotek hade en  viktig roll i deras dagliga verksamhet. Det var nödvändigt att regelbundet inlemma  nya böcker i biblioteket och förnya  dem som var slitna ellerhade gått  sönder. Klostren blev med tiden kända för sina skrifter, och en av deras  inkomstkällor var att på beställning nedteckna böcker för personer utanför  klostren.
 Då  universiteten i Europa blev fler efter år 1200 behövdes skrivare för massproducering av olika slags läroböcker  i historia, juridik, teologi, medicin och  filosofi. Samtidigt behövdes också skrivare som kunde skriva och nedtecknadokument såsom kontrakt och kungörelser. Därför skapades ett stort stånd med yrkesskrivare utanför klostren. Med  tiden började skrivare också tjäna hos mäktiga män som ville ha böcker. I och  med tillkomsten av det billigare råmaterialet papper på 1400-talet, fick fler  möjligheten att skriva, vilket gjorde att många nöjesskrivare då började skriva  böcker för eget bruk. 
              
                |  |  
                |  |  
                | Lärare  läser högt ur en bok |  
              Skrivares utbildningDet  krävdes att de som arbetade med att skriva under medeltiden hade särskild  utbildning. Att kunna skrivavar  givetvis nödvändigt och det skadade inte heller att kunna läsa. Det var dock inte  obligatoriskt att kunna läsa då läs- och  skrivkunskap inte nödvändigtvis behövde hänga ihop under medeltiden. Till  exempel tror man att betydligt fler lärde sig att läsa än att skriva förr i  tiden. Därför var det fler som kunde läsa böckerna än skriva dem själva. Att  vara skrivkunnig var alltså ovanligt och skrivarna besatt där med  specialkunskaper.
   |