Utskriftsvänlig version

Handskrifternas bevaring och värde

Markeringar av viktiga lagbestämmelser i texten och marginalen i handskriften Codex Regius (Konungsbók) tillhörande lagboken Grágás GKS 1157 fol.

Böcker av sin tid
Isländska handskrifters innehåll kan ge viktiga upplysningar om bebyggandet av Island och dess historia samt de förhållanden och frågor som intresserade folk förr i tiden och som de ägnade sig åt. Dessutom kan man i handskrifterna finna uppgifter om hur handskrifterna brukades och annan historia ty användare har lämnat olika slags spår efter sig, såsom skisser och marginalanteckningar.

De allra flesta isländska skinnböcker är mycket mörka, vilket tyder på att de har blivit utsatta för mycket beröring och att de är vällästa, men också att deras förvaringsplatser har varit sotiga och rökiga. De flesta utländska medeltida handskrifter, vilka oftast innehåller religiös text på latin, är vita och vackra. Det beror på att de har förvarats under andra förhållanden, kanske som en del av ett bibliotek i välbärgade kyrkor där få personer har vidrört och läst dem.

Handskrifterna var böcker av sin tid och deras innehåll har naturligtvis alltid haft något slags värde, annars hade de inte skrivits. Kyrkliga böcker användes vid mässor, lagböcker användes till att bevara och presentera lagbestämmelser, olika slags vetenskapliga ämnen och lärdomar nedtecknades på skinn, sagor och dikter var denna tids nöjes- och kunskapsmaterial.

Det fanns inte särskilt mycket läroböcker under medeltiden eftersom det inte fanns något organiserat undervisningsarbete och därför användes de böcker som fanns för det mesta till läs- och skrivundersvisning hemmavid. I handskrifter kan man se tecken på denna typ använding. Folk gjorde anteckningar bredvid paragrafer och lagbestämmelser i lagböcker, som de tyckte var av särskilt vikt eller som de behövde komma ihåg. Understrykningar gjordes under ord och meningar, kryss eller pekande fingrar sattes ut vid viktiga lagbestämmeler, och kommentarer skrevs i marginaler.

Ett alfabet mellan spalter i Beldalsbók AM 347 fol.

Utbildning genom handskrifterna
Folk lärde sig att läsa och skriva genom handskrifterna, något som kan ses på marginalanteckningar, men alfabet kan också hittas på många olika ställen där det funnits plats att skriva, ofta mellan spalter på sidor, vilket vittnar om att någon har övat sig på att skriva eller har skrivit av ett alfabet.

Den som skrev dessa kommentarer friskar upp sitt minne av Olav Tryggvasons saga i en handskrift från slutet av 1300-talet som nu finns bevarad i två skinnblad AM 325 IX 2, 4to:

Den första marginalanteckningen står i ett stycke ur kungasagorna Perg. fol. Nr. 8 från 12- och 1300-talet, och den andra står i en handskrift med religöst material av allehanda slag från 1300-talet AM 671 4to, och marginalanteckningen om Jón Benediktsson är från 1500-talet. Kan hända har Jón har lärt sig latin av boken då många texter på latin finns i den. Boken tillhörde Skálholt innan Árni Magnússon kom över den.

Ibland finns i marginalerna meddelande från lärare där de tillgriper hot för att eleverna skall hålla sig till ämnet. Om eleverna inte gjorde det kunde de få det hett om öronen. De hade det inte alltid lätt under medeltiden och prygling verkar ha varit mycket vanligt. Någon vid namn Páli som sitter och försöker studera har blivit lovad belöning om han håller sig vid boken:

Jón Narfason kan däremot inte vänta sig någon god behandling om han inte koncentrerar sig på lärdomarna medan hans läromästare är borta:

Även om lärare har skrivit kommentarer i bevarade skinnböcker som tyder på att deras elever, i ovan nämnda fall Páll Fúsason och Jón Narfason, har studerat med hjälp böckerna så är det inte möjligt att utgå ifrån att de har lärt sig att skriva samtidigt som de har lärt sig att läsa. Läs- och skrivstudier hängde inte nödvändigtvis ihop under denna tid och det var vanligare att folk lärde sig att läsa än att skriva. Flickorna som omnämns i följande marginalanteckning har varit lyckligt lottade att lära sig att skriva, men den som har gjort följande anteckning menar att en av dem är bättre än den andra:

en betur skrifar þó Helga heldur en Guðrún ’men Helga skriver dock bättre än Guðrún’

Det verkar dock inte råda några tvivel om dennne Þorvaðurs skrivkunskaper om man skall tro följande marginalanteckning:

Þorvarður skrifar illa . . . ’Þorvaður skriver dåligt …’

 

Unga konstnärer har fått tag i böcker och utnyttjat tillfället till att öva på tomma sidor, ur Belgsdalsbók AM 347 fol.	Denna bild visar att streckgubben är äldre än vad de äldsta människor kommer ihåg, ur Reykjabók AM 345 fol.