Utskriftsvänlig version

Skinnberedning

Här ses en munk skrapa av utspänt skinn i ram med en halvmånformad kniv.

Från kalv till bok
Det första steget i boktillverkning var att arbeta fram skinn till pergamentet. Det finns inga isländska berättelser som beskriver boktillverkning och skinnberedning på medeltiden, men två saker kan ge en vink om hur pergament arbetades fram på Island. Å ena sidan kan man se på beskrivningarna av boktillverkning i Europa eftersom metoden kom därifrån till Island. Å andra sidan kan man se hur de isländska skinnböckerna ser ut och undersöka pergamentet i dem.

Den äldsta beskrivningen av pergamentstillverkning på medeltiden finns bevarad i en handskrift från 700-talet. I texten står det att pergament tillverkas av get- eller fårskinn i sydligt belägna länder och av kalvskinn i de nordliga länderna. Om det stämmer kan förklaringen vara att man i norr använt fårskinn på andra vis och hellre valt att använda det inte lika varma kalvskinnet till boktillverkning. Sannolikt uppstod med tiden en bestämd arbetsfördelning eller specialisering inom tillverkandet av pergament. Först var skinnet arbetat, spänt i ram och torkat på ett ställe och sedan blev det skickat vidare för ytterligare arbete.

Butik med material för boktillverkning i en italiensk bok från Bologna på 1300-talet. Två män arbetar med att tillverka material till boktillverkning. Till höger står en pilgrim.

Skinnberedning i Europa
Skinnberedarens, eller garvarens, första arbetsuppgift var att avhåra hudarna. Den vanligaste metoden var att lägga dem i kalkbad så att håren lossnade tillräckligt mycket från skinnen så att det var lätt att skrapa av dem. Efter noggrann sköljning spändes skinnet i en ram, skrapades och torkades. Uppspänningen och torkningen är mycket viktiga delar i beredning av pergament och kännetecknar dess tillverkning.

Tiden för skinnets torkning varierade. Pergamentets kvalitet berodde på hur pass bra man lyckades styra torkningsprocessen. I varmt klimat försökte man att försena torkningen genom att blöta skinnet medan man vid kallare väderlek behandlade skinnet med kalkpulver för att påskynda processen.

När skinnet började torka i ramen behandlades det med torr kalk för att rester av fett och väta skulle lösas upp och sedan skrapades det av med en bågformad kniv. Fint pergament skulle vara tunnt och starkt men samtidigt medgörligt och med slät yta. Om det var nödvändigt polerades eller putsades skinnet med en pimpsten så att ytan blev så slät att det gick bra att skriva på den. 

Tryck här för att få en beskrivning av skinnberedning ur Árni Magnússon-institutets receptbok >>

Trevliga kor från Heynesbók.

Pergamentstillverkning på Island
Isländska skinnhandskrifter från medeltiden är i allmänhet mycket mörkare än andra europeiska handskrifter. Viktiga anledningar till det är att böckerna använts mycket under flera århundraden samt att de förvarats i sotfyllda och fuktiga grästorvshus. Isländska handskrifter som bevarats i Norge under andra omständigheter är ljusare och i mycket bättre skick än de som varit på Island.

Inte desto mindre verkar det även ha funnits skillnader, som är bidragande orsaker till att isländskt pergament avviker något från det europeiska pergamentet, mellan beredningen av pergament där och på andra platser i Europa. Eftersom det ingenstans finns beskrivet hur pergament tillverkades på Island under medeltiden får man utgå ifrån att det i huvudsak gått till på samma sätt som i Nordeuropa. Det har dock pekats på skillnader mellan europeiskt pergament från olika länder. Skillnaderna beror på olika villkor, råmaterial, virke och krav på produkten. På grund av isolering och dyrt material har islänningarna inte oväntat lärt sig att använda de material som naturen bjudit, det är möjligt att jordvärme, liksom olika sorters vulkaniska ämnen, kunnat användas till avhårning. Det är också sannolikt att klimatet, och särskilt den korta sommaren, påverkade de metoder och den arbetsprocess som användes vid pergamentstillverkning.

Tillverkades pergament av fårskinn? Ur Heynesbók.

Den största skillnaden mellan pergamentstillverkning på Island och i resten av Europa verkar ligga i den metod som användes vid avhårning av skinnen. Utanför Island gick det för det mesta till så att skinnen lades i kalkbad. Detta gjorde skinnen vitare eftersom kalken absorberades av skinnet och gav det ett ljusare utseende. Att kalk knappt användes på Island har kanske sin del i det isländska pergamentets utseende och form. Trots att det inte finns några medeltida berättelser nämner senare källor tre tillvägagångssätt vid avhårning av skinn, bland annat rakning och ruttning som kan ha använts från tidernas begynnelse. Ingen av källorna innehåller berättelser om att skinnen behandlats med kalk.

De flesta isländska skinnböckerna är gjorda av kalvskinn, ett påstående som får stöd av de mycket få undersökningar som gjorts om isländskt pergament. Förr var nötkreatur isländska bönders huvudsakliga djurbestånd, men under senare delen av 1600-taletgick nötpest över landet vilket fällde en stor del av kreatursbesättningen. Jordbruksmetoderna förändrades i monopolhandelns kölvatten och köpmän var mer intresserade av att köpa fisk, ull och får än produkter av nötkreatur. Att isländskt pergament till störst del har tillverkats av kalvskinn stöds inte desto mindre av det faktum att skötsel av nötkreatur tidigare var viktigt på Island.       

Tryck här för att se bilder av skinnberedning från Carl Wildbrett i Tyskland.
Pergament tillverkas fortfarande på liknande sätt >>