Utskriftsvänlig version

Illuminationer i böcker

Bildbokstav och begynnelsebokstav i Jónsbóks Skarðsbók AM 350 fol.

Ornamentik
Förr i tiden var kyrkorna de enda konstmuseerna. Kyrkan hade pengar som kunde användas till konstverk i Guds ära. Bevarade handskrifter och dekorationer från kyrkor är förutom sniderier de viktigaste vittnesbörderna om isländsk medeltida konst. Bilddekorationer i handskrifter är viktiga inte minst genom att de visar att kyrkokonst har blomstrat på Island och att målade verk, såsom helgonbilder, har prytt kyrkor, även om dessa bilder senare har gått förlorade. Det har inte forskats särskilt mycket om bildkonst i isländska handskrifter, men de undersökningar som har gjorts visar att islänningarna letade inspiration från stora delar av Europa, och framför allt från England.

Bilddekorationer i handskrifter kallas för illuminationer. Verbet illuminera, som betyder belysa eller dekorera, kommer från latinets illuminare. Det isländska verbet lýsa används på samma sätt som illuminera (men också som lysa). En tänkbar förklaring till att man på isländska använder samma verb för betydelserna lysa och illuminera är att utländska böcker ofta var guldbelagda, så att deras dekorerade sidor faktiskt lyste. Av bevarade handskrifter att döma blev de som skrev och illuminerade handskrifter tämligen duktiga inom sin konst vare sig det gällde skrivna bokstäver, dekorationer eller bilder.             

Ett uppslag med en mängd begynnelsebokstäver ur lagboken Grágás, Staðarhólsbók AM 334 fol., från senare delen av 1200-talet.

Utvecklingen hos illuminationer i isländska handskrifter
De äldsta illuminationerna som man med säkerhet kan säga är isländska finns i två handskriftsfragment ur fackboken Physiologus från ca 1200. Illuminationerna i det ena fragmentet är gjorda på romanskt vis, medan illuminationerna i det andra fragmentet verkar ha en gammal förebild, möjligen av anglosaxiskt ursprung. Två handskrifter i lagen om det isländska stormannaväldet – Grágás Staðarhólsbók AM 334 fol. och Grágás Konungsbók GKS 1157 fol. – från mitten av 1200-talet är vackert illuminerade med romanska begynnelsebokstäver som visar att illumineringstraditionen vid den här tiden hade etablerats. Det finns få bevarade bilddekorerade handskrifter från tiden innan år 1300, men därefter blir de fler och fler. 

På 1300-talet blomstrade boktillverkningen som mest på Island och under den tiden verkar det som om islänningarna fått grepp om samtliga delar i processen, från skinnbearbetning till skrift och illuminering. Av mängden och variationen mellan illuminerade handskrifter från den här tiden att döma har olika ”skolor” utvecklats inom handskriftsilluminering. Exempel på två sådana är klostren i Helgafell där Jónsbóks Skarðsbók AM 350 fol. sägs ha skrivits och illuminerats samt Þingeyrar där man tror att bibelöversättningen Stjórn AM 227 fol. har skrivits och illuminerats.             

Utsmyckad begynnelsebokstav ur Grágás Staðarhólsbók AM 334 fol.

Namnlösa konstnärer
Bildkonstnärerna var, precis som skinnberedarna och skrivarna, oftast okända. De få källor som finns om deras namn pekar på att konstnärerna för det mesta varit män. Det är dock inte omöjligt att också kvinnor arbetade med illuminationer. Källor visar att i nunnekloster utanför Island var kvinnor produktiva inom boktillverkning och inte minst handskriftsilluminering redan från 900-talet. Helt säkert är att isländska kvinnor, och otvivelaktigt nunnor, bidrog till att dekorera kyrkor. Minst med broderier och vävnader och kanske på ännu fler sätt.

Handskriftsilluminatörer signerade för det mesta inte handskrifterna oftare än skrivare. Ett undantag finns dock i Flateyjarbóks förord där det framgår vilka som skrev och illuminerade boken och dessutom för vem boken skrevs. Sådant är väldigt sällsynt i isländska medeltidshandskrifter. Det var två präster, Jón Þórðarson och Magnús Þórhallsson, som illuminerade hela boken och förutom den tror man att den sistnämnde har illuminerat en annan mycket vacker handskrift, Stjórn AM 226 fol.            

Helsidesillumination (bildbokstav) i bibelöversättningen Stjórn AM 227 fol.

Illuminationer: begynnelsebokstäver och bildbokstäver
Den vanligaste illuminationen i handskrifter finns i begynnelsebokstäver och bildbokstäver. Bildbokstäver finns i början av nya berättelser eller nya avsnitt i lagar och hör ofta ihop med textens innehåll eller beskriver det på något vis. Begynnelsebokstäver är oftast utsmyckade och finns i början av ett kapitel eller stycke. De är mindre än bildbokstäver och förekommer oftare i texten. Utanför Island kunde man ibland använda guld för att dekorera handskrifternas sidor. Denna tradition verkar ha varit sällsynt på Island, även om det finns några få exempel även där.

Bildbokstav och begynnelsebokstäver i konungasagohandskriften Flateyjarbók GKS 1005 fol.

Olika illuminatörer använde olika stil och färg i sina bilder, så man kan nästan säga att varje bilddekorerad handskrift har sina kännetecken, även om det finns grupper av handskrifter som har mycket liknande stil. Många handskrifter som innehåller sagor om heliga män och kvinnor liksom andra religiösa texter är konstfullt dekorerade och bär vittne om kyrkans överdåd och rikedom. Även många lagböcker är vackert dekorerade med bilder, och en stor mängd sådana finns bevarade på Island. På en del av dem, till exempel Heynesbók AM 147 4to och Reykjabók AM 345 fol. från senare delen av 1400- och 1500-talet, är marginalerna på nästan varje sida dekorerade med olikartade och färgglada teckningar av människors liv. Det är tydligt att bilderna är gjorda av skickliga tecknare.                      

Bildbokstav ur lagboken Svalbarðsbók AM 343 fol.

Sagohandskrifter och böcker med kväden
Sagohandskrifter har ofta praktfulla begynnelsebokstäver i sagor och kapitel, ibland i färg. Bildbokstäver är dock väldigt ovanliga. Kálfalækjarbók i Njáls saga (AM 133 fol.) och konungasagohandskriften Flateyjarbók (GKS 1005 fol.) är nästan de enda bevarade sagohandskrifterna som innehåller bildilluminationer. I den första finns tre bildbokstäver och den andra är rikligt dekorerad med bilder. Även några andra konungasagohandskrifter innehåller sådana här dekorationer.

Bläckteckningar i Margrétarsaga AM 431 12mo.

Böcker med rímur (episka dikter) och kväden är för det mesta inte dekorerade, även om det finns många undantag (till exempel rímurhandskriften AM 604 4to.). Nästan alla illuminationer i den boken är gjorda med bläck och finns i marginalerna.

På samma vis är en liten bok med Margrétarsaga AM 431 12mo från ca 1500 fyndigt dekorerad med bläckteckningar. Annars var det ovanligt att små böcker översållades med pynt. I slutet av boken står följande i en marginal:

Bokens skrivare har troligtvis varit Jón Arason, son till prästen Ari på Västfjordarna på senare delen av 1500-talet. Jóns bror Tómas och deras far Ari skrev och illuminerade många böcker med olika innehåll. Deras handstilar är så lika att det är svårt att skilja dem åt.

Illuminationerna i rímurboken AM 604 4to och Margrétarsaga är exempel på en metod som syns på många håll i 1500-talshandskrifter. Metoden består i att tryckta bokstäver ur böcker används som förebilder till begynnelsebokstäver i handskrifter. Fadern och de två sönerna skrev och illuminerade även den nämnda rímurhandskriften.