Tidslinje

1000 – 1100

• 1000: De kristna utmätningarna vid alltinget. Skedde sannolikt 999. Katolsk tro.
  • Man börjar tillverka böcker på Island. 
  • Från denna tid finns inga bevarade handskrifter.
• 1097: Lagen om tionde godkänns. Den har troligen skrivits ner, fast källor saknas.
  

1100-1200

• Oddverjar och Haukdælir, som båda var mäktiga ätter på Island, börjar tidigt skriva.
• 1030–1050: Engelsmannen Hróðólfur (Rudolph) driver förmodligen en skola i Bæ i Borgarfjörður.
• 1050–60: Den saxiske Bjarnharður bókvísi (boklärde), driver en skola på norra Island, i Stóru-Giljá i Húnavatnssýsla.  
• 1056–1133: Sæmundur Sigfússon (Sämund den vise) i Oddi studerar i Paris och sammanställer på latin konungaannaler som inte har bevarats.
• Jón Loftsson, barnbarn till Sæmundur, var en mäktig hövding med släkt som kunde spåras till den norska kungaätten. Möjligen kan skrivandet av historiska kungasagor spåras till deras släktskapsförhållande.
• 1056–1080: Ísleifur Gissurarson blir den förste biskopen på Island. Han var missionsbiskop och gjorde Skálholt till biskopssäte.
• 1082–1118: Gissur Ísleifsson, Ísleifurs son, blir den näste biskopen vid sätet i Skálholt.
• Gissur och Ísleifur, som båda studerade utomlands, startar den första skolan i Skálholt.
• Teitur Ísleifsson startar en skola i Haukadal. 
• 1106: Hólar i Hjaltadal blir biskopssäte. 
• 1117–1118: Man börjar skriva lagar i Breiðabólstað i Vestur-Hóp. 
• 1122–33: Ari Þorgilsson (Ari den vise) sätter samman Íslendingabók (Boken om islänningarna) på isländska. 
• 1133: Klostret i Þingeyri grundas med Karl Jónsson som abbot.
• 1140–1213: Konungasagor skrivs.
• ca 1150: Den förste grammatikern skriver sin grammatikuppsats för att skapa ett alfabet åt islänningarna. Enligt honom skrev islänningarna redan på sitt eget språk översättningar av heliga skrifter, lagar, släktkunskap och den kloka lära som Ari Þorgilsson skrivit ner i böcker av klokt förtstånd. 
• 1150: De äldsta bevarade handskriftsfragmenten: 
• Religiöst material översatt från latin: predikningar och sagor om heliga personer (t.ex. Placidusdrapa). 
• Tideräkningsvetenskap.
• Världshistoria (Alexanders saga). 
• Sammanlagt finns ungefär 25 handskrifter och handskriftsfragment bevarade från tiden fram till år 1200. Handskrifterna är nedtecknade av drygt 30 skrivare.
• 1152–1221: Biskop Jón Ögmundarson startar en skola i Hólar.
• 1155: Munkaþverárklostret grundas. 
• 1168: Þykkvabæjarklostret grundas. 
• 1172/84: Ett kloster grundas i Flatey och flyttas sedan till Helgafell.
• 1186: Nunneklostret Kirkjubæjarklaustur grundas.

1200-1300

• fram till ca 1250: Sturlungatiden. Mäktiga män och ätter drabbar samman på Island.
• 1226: Viðeyjarklostret grundas.
• 1241: Snorre Sturlason dräps i Reykholt.
• senare delen av 1200-talet: Sturlungasagan kompileras. Historikern Sturla Þórðarson. 1230–1284.  
• 1250: Grágás två huvudhandskrifter skrivs.
• 1262: Island blir en del av den norska staten. Stormannaväldet tar slut.
• Texter från gamla testamentet översätts och samlas i verket Stjórn. Finns bevarat i handskrifter från 1300-talet.
• runt och efter 1267: Þórarinn kaggi driver en skola i Vellir i Svarfaðardal, en duktig skrivare och boktillverkare.
• ca 1270: Codex Regius skrivs.  
• 1281: Jónsbók lagfästs. Den äldsta bevarade handskiften från slutet av 1200-talet.
• 1295: Nunneklostret Reynisstaðarklaustur grundas.
• 1296: Möðruvallaklostret grundas.
• Ca 1300: Hauksbók skrivs och uppkallas efter ägaren, lagman Haukur Erlendsson.
• Sammanlagt ca 69 handskrifter och handskriftsfragment finns bevarade från tiden fram till 1300. Handskrifterna är nedtecknade av ca 100 skrivare.   
  

1300-1400

• Boktillverkningens blomstringstid. Handskrifterna från den här tiden är mycket storslagna, välgjorda och rikligt utsmyckade.
• Böcker exporteras från Island till Norge.
• Det finns stora, vackra samlingsböcker bevarade från den här perioden.
• 1363: Den konstfullt dekorerade handskriften Jónsbóks Skarðsbók nedtecknas. 
• 1380: Norge, och därmed också Island, ingår union med Danmark.
• 1387–94: Flateyjarbók, en samling konungasagor, skrivs på begäran av Jón Hákonarson, bonde i Víðidalstunga i Vatnsdal. 
• Vatnshyrna, en samling isländska sagor, togs också fram för Jón Hákonarson.
• Bokexporten läggs ner i slutet av århundradet.
• Många handskrifter och handskriftsfragment finns bevarade från 1300-talet:
• Konungasagor: 46 handskrifter och handskriftsfragment. 
• Islänningasagor: 23 handskrifter och handskriftsfragment. 
• Annaler.
• Samtidssagor (världsliga och religiösa: sagor om heliga män): 13 handskrifter och handskriftsfragment.
• Forntidssagor och riddarsagor: 14 handskrifter och handskriftsfragment. 
• De flesta huvudhandskrifterna av Snorres Edda.
• ca 200 sagohandskrifter och handskriftsfragment finns bevarade från början. Av dem är hälften handskrifter med sagor om heliga män samt samlingsverket Stjórn (fyra handskrifter). 
• Platser och män som är knutna till boktillverkning och skrift:
• Biskop Lárentíus Kálfsson och hans skrivare Einar Hafliðason (1307-1393). 
• Prästerna Jón Þórðarson och Magnús Þórhallsson som skrev och illuminerade Flateyjarbók.
• Munkaþverá och Þingeyrar – Nordiska Benediktinerskolan.
• Helgafell.
  

1400-1500

• 1402–1404: Digerdöden härjar och enormt många får sätta livet till. Nästan en tredjedel av Islands befolkning dör.
  • En nedgång i boktillverkningen under den första delen av århundradet.
  • Böckernas material och hantverkarnas teknik är mycket sämre än århundradet innan.
  • Efter århundradets mitt kommer boktillverkningen igång.
  • Flera namngivna skrivare blir kända.
  • Fram till reformationen skrivs huvudsakligen äldre material ner. Smak och förutsättningar på marknaden ändras.
  • Få konungasagohandskrifter.
  • En del handskrifter med isländska sagor, t.ex. Grettis saga och äventyrssagor.
  • Flera handskrifter med riddar- och forntidssagor.
  • Stora rimhandskrifter finns bevarade. Sagors innehåll görs om till rimmade dikter.
  • Översättningar av kyrkligt material från engelska, tyska, danska och sannolikt tryckta böcker.
  • 1493: Skriðuklaustur grundas.
  • De två skrivarna som båda hette Jón Þorláksson och deras hantverk.  
    

  1500-1600

  • Ännu fler namngivna skrivare.
  • Fram till reformationen skrivs huvudsakligen äldre material ner. Smak och förutsättningar på marknaden ändras.
  • Få konungasagohandskrifter.
  • En del handskrifter med isländska sagor, t.ex. Grettis saga och äventyrssagor.
  • Flera handskrifter med riddar- och forntidssagor.
  • Stora rimhandskrifter finns bevarade. Sagors innehåll görs om till rimmade dikter.
  • Översättningar av kyrkligt material från engelska, tyska, danska och sannolikt tryckta böcker.
  • Runt 1530: Ett tryckeri flyttas till Island. Biskop Jón Arason får den svenske boktryckaren Jon Matteusson att börja trycka böcker på Breiðabólstað i Vesturhóp.
  • Papper kommer till Island på 1500-talet. Det är ett billigare material som helt och hållet förändrar människors möjligheter att skriva böcker.
  • Biskop Jón Arason och hans söner, prästen Björn och lagmannen Ari, skriver böcker.
  • 1550: Reformationen. Islänningarna överger den katolska tron enligt kungens order.
  • Biskop Guðbrandur Þorláksson (1542–1627) får Arngrímur Jónsson den lärde att svara på negativa beskrivningar av Island.
  • Arngrímur Jónsson den lärde (1568–1648) presenterar isländska fornskrifter i sina uppsatser i Köpenhamn.
  • Ari Jónsson och hans söner Jón och Tómas från Västfjordarna arbetar alla med skrivande. 
    

  1600-1700

  • Humanismen kommer till Island.
    • Avskriftstiden börjar på Island. Det skrivs mest på papper.
    • Danskar och svenskar tävlar om att lägga vantarna på isländska handskrifter.
    • Många ovärderliga pappersavskrifter. De bevarar i många fall innehållet i skinnböcker som gick förlorade senare.
    • Biskop Þorlákur Skúlason (1597–1656) i Hólar och biskop Brynjólfur Sveinsson (1605–1675) i Skálholt låg till stor del bakom att så mycket kopierades från skinnböcker till papper.
    • Många skrivare är kända från denna tid, till exempel: Björn Jónsson på Skarðsá (1547–1655) och Jón Erlendsson i Villingaholt, pastor Ketill Jörundarson (Árni Magnússons morfar).
    • 1663: Árni Magnússon föds.
    • 1682: Ett skepp från norra Islands sjunker till havs. Skeppet innehåller en mängd handskrifter som går under tillsammans med Hannes Þorleifsson som samlade handskrifter till den danske kungen. Jón Eggertsson som vid samma tid samlade åt den svenske kungen kommer till Sverige med sin del.
    • Árni Magnússon inleder sitt arbete med att skriva av handskrifter genast efter avklarad universitetsexamen. Han börjar snabbt samla handskrifter både i Köpenhamn där han levde och arbetade samt på andra ställen utomlands och på Island.
      

    1700-1900

    • 1702–12: Árni Magnússon och Páll Vídalín arbetar med sin jordebok.
    • 1709: Árni Magnússon gifter sig med Mette Fischer.
    • 1728: Branden i Köpenhamn. Delar av Árni Magnússons samlingar brinner upp.
    • 1729: Jón Ólafsson (Jón úr Grunnavík) skriver en berättelse om branden – Relatio.
    • 1730: Árni Magnússon dör efter sjukdom den 7 januari. Hans fru Mette dör i september samma år. Árni och Mette testamenterar Árnis samlingar och sina ägor till Köpenhamns universitet.
    • 1730: Efter Árnis bortgång förs hans handskriftssamling till vinden i Trefaldighetskyrkan i Köpenhamn.
    • 1861: Árnis samling placeras på universitetsbiblioteket.
      

    1900-2009

    • 1907: Islänningarna kräver tillbaka alla isländska dokument och handskrifter från Danmark, bland annat Árni Magnússons samling. 
    • 1928: Isländska dokument från danska samlingar överlämnas till Islands nationalarkiv (Þjóðskjalasafn Íslands). Bland dokumenten finns fyra handskrifter från Árni Magnússons samling samt Árni Magnússon och Páll Vídalíns jordebok.
    • 1930 och 1938: Alltinget samtycker till en motion om handskrifterna i Danmark och regeringen påbörjar förhandlingar med det danska styret. Ärendet går dock inte framåt. 
    • 1944: Efter att Island blivit en republik blir islänningarna ännu mer angelägna om att få tillbaka handskrifterna.  
    • 1947: Den danska regeringen tillsätter en nämnd bestående av ett antal politiker att behandla ärendet.
    • 1951: Nämnden ger ett utlåtande, men har en splittrad inställning. Forskaren Sigurður Nordal väljs till Islands ambassadör i Danmark, vilket visar allvaret i den isländska statsmaktens inställning till ärendet.
    • 1954: Danmarks kultur- och undervisningsminister lägger fram ett förslag som går ut på att handskrifterna ska fördelas mellan Danmark och Island sorterade efter ämne. Islänningarna avböjer erbjudandet.
    • 1955: Alltinget satsar pengar på utgivning av handskrifter på Island.
    • 1956: Det Arnamagnæanske Institut grundas i Köpenhamn.
    • 1959: Alltinget tillsätter en nämnd som ska arbeta tillsammans med regeringen med handskriftsärendet. 
    • 1961: Man skapar en önskelista med handskrifter som islänningarna vill ha.
    • 1961: Island och Danmark lyckas enas i handskriftsärendet. Island får två tredjedelar av handskrifterna ur Árni Magnússons samling, 1666 handskrifter och handskriftsfragment samt 141 handskrifter från Kungliga biblioteket i Köpenhamn.
    • 1962: Islands manuskriptinstitut (Handritastofnun Íslands), som i dag är Árni Magnússon-institutet, grundas. 
    • 1967: Det första spadtaget tas för Árnagarður, som är byggnaden där Árni Magnússon-institutet huserar.
    • 1969: Manuskriptinstitutet tar plats i de nya lokalerna.
    • 1971: De första handskrifterna kommer till Island 21 april med det danska kustbevakningsfartyget Vædderen. Fartyget möts av vackert väder och folkets jubel från kajen.
    • 1972: Manuskriptinstitutet byter namn till Árni Magnússon-institutet (Stofnun Árna Magnússonar). 
    • 1997: De sista handskrifterna förs till Island 19 juni. I och med det kunde man formellt avsluta överlämningen av handskrifter, vilken hade pågått i 26 år.
    • 2000: Árni Magnússon-institutet får Melsteðs-Edda i gåva 13 februari.
    • 2006: Árni Magnússon-institutet slås ihop med fyra andra institut på området för isländska studier: Orðabók Háskólans (Universitetets ordbok), Íslensk málstöð (Institutet för isländska språket), Stofnun Sigurðar Nordals (Sigurður Nordal-institutet) och Örnefnastofnun (Ortnamnsinstitutet). Tillsammans kallas dessa Stofnun Árna Magnússonar í íslenskum fræðum (Árni Magnússon-institutet för isländska studier).
    • 2009: Árni Magnússons samlingar i Köpenhamn och Reykjavik sätts upp på UNESCO:s världsarvslista.