Återanvändning av skinnet

Smelltu á myndina til þess að sjá hana í fullri stærð
Smelltu á myndina til þess að sjá hana í fullri stærð Smelltu á myndina til þess að sjá hana í fullri stærð
Ett ark ur Gisle Surssons saga, som har använts som bokomslag runt en annan bok AM 445 c I 4to.

Skinnbladens många användningsmöjligheter
Ända från den tid då man började att skriva på pergament tror man att omoderna och slitna skinnböcker har återvunnits på det ena eller andra sättet. Många enstaka handskriftsblad har bevarats för att folk funnit andra användningsområden för dem. Ofta skulle viktigt innehåll ha förlorats fullständigt om det inte vore för dessa sparade återanvända skinntrasor. Pergament var inte praktiskt att använda till skor även om islänningarna ofta var dåligt skodda, men man hittade många andra användningsområden för skinnet, t.ex. användes det ofta till bokomslag, men också som mönster till kläder eller som mjölsikt, som man kan se av bilderna nedan.

Om innehållet i böckerna blev omodernt eller censurerat försökte man ibland att sudda ut eller skrapa bort bläcket från pergamentet. Bladen blev så klart tunnare och sämre på grund av detta, och man lyckades sällan helt få bort det gamla bläcket, som det ofta fortfarande syns spår av. Skrapade skinnblad eller böcker kallas palimpsester.

Reykjafjarðarbóks öde
På 1600-talet fanns det en utmärkt handskrift av Sturlungasagan, troligen nedskriven runt 1400. Boken tillhörde Gísli Jónsson í Reykjafjörður. Han lånade ut boken, men medan den var utlånad blev den våt så att bladen började falla ur. Dessutom hade den blivit så mörk och murken att det var svårt att läsa i den. Därför blev bokens öde att man rev sönder den och använde bladen runtom häften eller som hölster om knivar. Liknande saker har givetvis hänt många andra skinnböcker genom tiderna.

Handskriftssamlaren Árni Magnússon fick höra talas om denna skinnbok och förstod dess värde, varför han försökte få tag i alla bokens delar. Under åren 1701–1724 kom han över rester av 30 blad, alla mer eller mindre skadade. Då hade ca 150 blad från boken gått förlorade. Rester av Reykjafjarðarbók finns bevarade under katalognumret AM 122 b fol., och här nedan kan ses två blad som togs till vara på delvis p.g.a. att de hade använts som mönster till kläder, innan Árni fick tag i dem. Även om den försvunna texten på dessa blad tillhörde Sturlungasagan, skall man komma ihåg att mönstret åtminstone är en källa till hur man klädde sig på 1600-talet.

Smelltu á myndina til þess að sjá hana í fullri stærð Smelltu á myndina til þess að sjá hana í fullri stærð Smelltu á myndina til þess að sjá hana í fullri stærð
Smelltu Smelltu
Smelltu  Smelltu
Smelltu Smelltu
Sturlungasagans Reykjafjarðarbók AM 112 b fol. har behandlasts illa. Vissa sidor i boken har använts som mallar till tröjor. Det ena förstycket till tröjan i Reykjafjarðarbók AM 122 b fol. Palimpsest. Texten på denna sida i Heynesbók AM 147 4to har skrapats bort från skinnet så att man har kunnat skriva en annan text på det.

 

 

 

 

 

 

 

 



 

Mjölsikt av blad tillhörande en grekisk naturvetenskaplig skrift
På 1100-talet översattes en grekisk vetenskapsskrift som kallades Physiologus AM 673 a I 4to till isländska. Skriften översattes tidigt till latin och sedan en mängd andra nationalspråk. Som tur var har två sammanhängande blad från denna märkliga skrift bevarats tack vare att folk hittade andra användningsområden för dessa – de användes som mjölsikt i Dýrafjörður på Västfjordarna. Som man kan se på bilderna finns i skinnet hål som skulle kunna ha gjorts av bokmal, men även andra hål som gjorts av människor, såsom de större hålen i kanterna av bladen. Dessa hål har gjorts för fästanordningar eller ramar när bladet användes som sikt.

I skriften finns en beskrivning av diverse varelser och djur med kristna och etiska utseenden. Djuren har en innebörd som är antingen god eller ond, i överensstämmelse med det kristna budskapet. På de oskrivna bladen finns illustrationer som kan visa olika uppfattningar som de medeltida människorna hade om avlägsna och främmande folk. Dessa illustrationer anses vara det äldsta bevarade exemplen på isländska illuminationer. Bilderna på båda sidorna av detta skinnblad, som kan ses här nedan, anses vara byggda på gamla anglosaxiska förebilder. Árni Magnússon fick detta fragment samt ett annat fragment av Physiologus jämte Teiknibók från Västfjordarna. Inga handskrifter av Physiologus texter har bevarats i de andra nordiska länderna.

Smelltu á myndina til þess að sjá hana í fullri stærð Smelltu á myndina til þess að sjá hana í fullri stærð
Smelltu Smelltu
Smelltu Smelltu
Ett uppslag ur Physiologus. Hål har gjorts för att göra det möjligt att använda det som mjölsikt AM 673 a I 4to. Den andra sidan av samma blad ur Physiologus AM 673 a I 4to. Boken handlar om olika vidunder som bor i avlägsna länder.

 

 

En av Physiologus fem korta beskrivningar lyder som följer:

’Sirena symboliserar i sin rösts skönhet sötman i de delikatesser som människor njuter av här i världen. Den är det enda de ger akt på och de somnar därmed in från goda gärningar. Men djuret tar människorna och låter dem dö medan de somnar av den vackra rösten. På detta vis omkommer många på grund av sitt vällevnadsliv, om det är det enda de vill ägna sig åt här i världen.’
 


Tryck här för att läsa hela texten från fragmentet >>