Skrivarnas arbetsmetoder
|
|
|
| |
|
|
| Munk med vaxtavla. Ett utkast till texten skrivs först med griffel på en dubbel vaxtavla. | Munk med penna och kniv. Pennan skärs till innan skrivarbetet påbörjas. | Munk i arbete med korrigeringskniv i luften. Misstag vid skrivarbetet skärs bort. |
 |
| |
| Ett ord som skrivits ovanför raden och prickar under bokstäverna. Ur lagboken Grágás handsktrift Staðarhólsbók AM 334 fol. |
Arbetsmetoder
När en skrivare nedtecknade en handskrift tror man att han antingen hade en förlaga framför sig som han skrev av, eller att någon läste upp texten för honom. Skrivare gjorde ofta fel när de nedtecknade handskrifter och av dessa fel kan man dra slutsatser om arbetsmetoder.
Vissa skrivfel kan tyda på att en skrivare har missförstått en uppläsning. Vanligare är fel som tyder på att den som först dikterade eller skrivaren själv har tagit fel på raderna eller hoppat över text i förlagan..
Vid dessa tillfällen kan det fattas allt från enstaka ord till hela meningar eller till och med stycken. När mycket fattades i texten räckte det inte att skriva orden ovanför raden som man brukade göra när ett eller två ord fattades. Vissa skrivare gjorde på sina egna vis och skrev den text som fattades på små skinnbitar som bands in på rätt ställe när boken bands in. Detta har både skrivaren till lagboken Arnarbælisbók AM 135 4to och någon skrivare till ríma-handskriften AM 604 4to gjort.
 |
 |
| |
|
| I denna lagbokshandskrift har en skinnbit med text som man råkat hoppa över satts in i boken. Det var viktigt att bokens lagparagrafer var korrekta och därför har boken blivit tillrättad. Arnarbælisbók AM 135 4to. | Om en skrivare råkade hoppa över ett textstycke blev orden som inte kom med ofta skrivna i marginalen eller mellan raderna. Ett rött tecken, ett slags kors, visar var i texten tillägget skall vara. Arnarbælisbók AM 135 4to. |
 |
| |
| Här har man försökt att skrapa bort en textrad från handskriften med en korrigeringskniv. Handskriften Codex Regius (Konungsbók) tillhörande lagboken Grágás GKS 1157 fol. |
Fel och rättelser
Under medeltiden fanns det inte mycket man kunde använda för att få bort bläck eller rätta fel. Fel uppstod nämligen ofta då man skrev för man hade varken uppfunnit tipp-ex eller suddgummi. Om felet upptäcktes med en gång var det dock möjligt att skrapa bort bläcket med en korrigeringskniv. Skrivare hade även andra metoder för att rätta till texter.
 |
| |
| Snedstreck ovanför raden talade om att man skulle ändra ordföljden. Handskriften Codex Regius (Konungsbók) tillhörande lagboken Grágás GKS 1157 fol. |
Punkter sattes till exempel under bokstäver som var överflödiga i texten och inte skulle läsas. Om ett ord hade glömts skrev man det gärna ovanför raden eller ute i marginalen, och ibland strök man över de ord som inte skulle vara i texten. Ett särskilt tecken, oftast ett snedstreck ovanför raden, angav ordföljden skulle ändras.
|
|
| Ett utkast till texten skrevs först med griffel på en dubbel vaxtavla. En munk i arbete. |
Vaxtavlor
Möjligen har skrivare ibland använt vaxtavlor och skrivit utkast för att undvika fel innan de började att skriva, bland annat om det rörde sig om viktiga dokument. I biskop Laurentius saga kan man läsa om hur han använde vaxtavlor i sitt arbete.
De tillverkades genom att smält vax hälldes i små träramar. Därefter lät man vaxet smälta och sedan skrev man på vaxet med griffel. Tavlan kunde sedan användas om och om igen genom att man skrapade bort vaxet och hällde i nytt vax i ramen. En av tavlor som har bevarats på Island tros vara från 1500-talet och hittades på Viðey där det troligtvis fanns en skola en tid.