Skrivares arbetsförhållanden
|
| |
| En skrivare i arbete på en sida i Hamburgbibeln. |
Marginalanteckningar som källor
Källor om isländska skrivares arbetsmiljöer och arbetsmetoder är fåtaliga även om marginalanteckningar, särskilt från senare delen av medeltiden, kan ge uppfattningar om deras förhållanden och välbefinnande. Utländska källor kan i någon mån fylla luckorna.
Genom att läsa skrivarnas marginalartiklar kan vi kika in i deras stackars själar. Vissa böcker kan vara fulla av kommentarer om det är mycket som upptar deras tankar. En fader, Ari Jónsson, och hans två söner Tómas och Jón, verksamma under 1500-talet och från Västfjordarna, verkar ha skrivit många handskrifter och har mycket lika handstilar, varför det ofta är svårt att avgöra vem som har skrivit vad.
Bland de böcker som har tillskrivits dem finns ríma-handskriften AM 604 4to, sagahandskriften AM 510 4 to, handskriften AM 713 4to som består av heliga dikter, och en liten hanskrift med Margrétar saga, AM 431 12mo. I marginaler i dessa handskrifter, särskilt i rimorhandskriften, redogör skrivarna ofta för sina betraktelser med bläck i böckernas marginaler. Ämnena för klagomål är av olika slag, bland annat kärleksproblem, till exempel står i två av böckerna: Úti er það, hún unni mér ’Hon älskar mig inte längre’. Visor och visstycken förekommer dessutom i marginaler, bland annat följande visa ur AM 604 4to som beskriver pennas tillstånd:
Ljótur er penni og loðinn að sjá ’Pennan är ful och bedrövlig att se på |
 |
| |
| Þingeyrarklostrets sigill. Klostret var centrum för boktillverkning under medeltiden. Sigillet finns i handskriften AM 217 8vo. |
Lokaler
Skrivarbetet var svårt och krävde mycket noggrannhet och precision. Dessutom var arbetsförhållandena under medeltiden mycket olika dem som folk är vana vid nu för tiden. Av rädsla för att skada värdefulla handskrifter var klostrens skriptorier i Europa varken uppvärmda eller upplysta på annat sätt än med dagsljus. På Island har man dock förmodligen använt sig av ljus under den mörkaste årstiden då det annars inte var möjligt att skriva fullt ut. Att skriva brev var till exempel nödvändigt året om.
I europeiska klosters skriptorier krävdes fullständig tystnad för att man skulle kunna arbeta med bestämdhet. Att skriva texter var nämligen ett arbete som krävde stor noggrannhet. Man fick inte komma in och störa skrivaren med obetydliga kommentarer efter att arbetet hade påbörjats. Skrivarna arbetade i särskilda lokaler i klostren, men det verkar inte som att man arbetade med skrivandet i enrum, såvida det inte funnits möjligheter till det.
Det är ovisst om förhållanden har varit likadana i isländska kloster då samhällets litenhet har satt avtryck på verksamheten. I jämförelse med andra europeiska kloster uppehöll sig ganska få personer vid de isländska klostren.
 |
| |
| En anfang ur Flatöboken (Flateyjarbók) GKS 1005 fol. Anfangen skulle kunna föreställa en skrivare, med en resepulpet på ryggen, på väg till arbetet i klostret. |
Av klotter i marginaler kan man se att skrivararbetet ibland har varit ensamt på Island: Nú þykir mér langt einum saman í skrifstofunni ’Tiden känns lång nu när jag är ensam i skriptoriet’, står det i en marginal i AM 433 a 12mo, en handskrift tillhörande Margrétar saga. Kommentaren har förmodligen skrivits av en skrivare på en större gård då det inte har funnits särskilda skriptorier vid mindre gårdar.
De flesta yrkesskrivare som arbetade utanför kloster, vid biskopssäten och stora gårdar, hade utan tvekan tillgång till särskilda skriptorier som detta. Böcker har dock ofta skrivits där det inte funnits särskilda arbetsrum, men skrivares arbetsförhållanden har troligtvis varit bättre i bostäder som varit direkt ämnade för skrivare.
Mörker och kyla
Det måste anses troligt att bokproduktionen i någon mån har varit årstidsbunden och att vår, sommar och höst har varit de lämpligaste årstiderna att skriva under. Följande kommentar i en marginal i ríma-handskriften AM 604 4to kan tyda på att skrivare har varit tvugna att avsluta arbetet på grund av skymnigen:
Nú er myrkur komið mengrund ’Nu har det blivit mörkt, ädla fru’ |
Isländska skrivare har ibland frusit liksom deras kollegor på kontinenten. Illt er að skrifa í útnyrðingi ’Det är besvärligt att skriva i nordvästlig vind’, står det skrivet i ríma-handskriften AM 604 4to. Förhållandena har förmodligen var bättre i privatägda skriptorier i Europa än i klostren, och det är möjligt att vissa arbetsrum som isländska skrivare har använt, har varit uppvärmda och belysta under den svartaste årstiden.
 |
| |
| Gamla glasögon från Islands nationalmuseum (5506). |
Arbetssjukdomar
Olika slags kroppsligga åkommor som rygg- och ögonvärk, som uppstod till följd av skrivarbete, plågade skrivarna, vilket många klagomål i slutet av böcker och i marginaler vittnar om. En skrivare som var verksam under 700-talet i Europa begär att bokens brukare hanterar boken med försiktighet och hänsynsfullhet då mycket lidande legat bakom dess tillkomst:
Ó lánsami lesandi, þvoið hendur yðar og snertið þannig á bókinni, flettið blöðunum mjúklega, haldið fingrunum í góðri fjarlægð frá bókstöfunum. Sá sem ekki stundar skriftir trúir ekki að það sé vinna. Ó hve erfitt er að skrifa: það sljóvgar augun, þrýstir á nýrun og kvelur þar að auki alla liði. Þrír fingur skrifa, allur líkaminn þjáist . . . ’O, lyckliga läsare, tvätta era händer och vidrör så boken, vänd bladen ömt, håll fingrarna i tydligt avstånd från bokstäverna. Den som inte ägnar sig åt att skriva tror inte att det är ett arbete. O, så svårt det är att skriva: det avtrubbar ögonen, trycker på njuren och det gör dessutom ont i alla leder. Tre fingrar skriver, hela kroppen lider . . .’ |
När man har denna beskrivning i åtanke är det inte förvånande att de kroppsliga obehagen som skrivarbetet vållade ibland användes som botemedel i klostren i Europa.
Blindhet var en varlig yrkesskada bland skrivare då de ofta var tvungna att stirra i texten i dåligt ljus. Före glasögonens tid var det många som reflekterade över svagsyntheten, något som framkommer i marginaler i ríma-handskriften AM 604 4to: Augnaveikur er aulinn ’Idioten har en ögonsjukdom’, kommer det ur skrivarens penna, varpå han åkallar frälsaren att hjälpa honom: Jesús Máríuson, sjá þú til augna þræls þíns ’Jesus Mariason, ge akt på din träls ögon’.
 |
| |
| En marginalanteckning i en handskrift av Margrétar saga AM 433 a 12mo. |