Olika stilar
Hur arbetade man?
Efter att arbetet med att skriva texten var avslutat illuminerades eller dekorerades boken (i de fall den skulle vara illuminerad och dekorerad). Då lämnade skrivaren lakuner på lämpliga ställen så att rubriker, bildbokstäver och anfanger kunde läggas till.
Det var omväxlande skrivaren själv och särskilda illuminatörer som skrev rubriker samt tecknade och målade bokstäver i lakunerna. Kapitelrubriker skrevs nästan alltid i rött, oberoende av huruvida handskriften var dekorerad på något annat sätt. Rubrikerna stod inte alltid först i raden (såsom man gör nuförtiden), utan omväxlande inne i texten och i slutet av raden. Den kunde också stå sist i två till tre rader.
|
|
| |
|
| Ett oavslutat arbete i Flateyjarbók GKS. 1005 fol. från senare delen av 1300-talet. Lakuner för begynnelsebokstäver och rubriker visar i vilken ordning arbetet skedde, skriften först och illumineringen sedan.. | Här har handskriftsilluminatören avslutat sitt arbete med de första sidorna i Flateyjarbók GKS 1005 fol. från slutet av 1300-talet. Illuminatören har dekorerat sidan med anfanger och skrivit dit röda rubriker. |
 |
| |
| Valþjófsstaðurdörren som finns bevarad på Islands nationalmuseum, nr. 11009. Bilden är publicerad med museets tillåtelse. |
Olika stilar i handskriftsilluminationer
I Norden, inte minst i Norge, var träsnideri en folkkonst allt sedan hedendomen. Då kombinerades finurligt keltiskt flätmönster och Urnesstilen. Den romanska blomsterkransstilen, som hade vinrankan som förebild, kom till Norden kring mitten av 1100-talet och blev till en särskild variant som sammanförde dessa konsttraditioner. Den var populär under ungefär ett sekel på Island, både i snideri och i silverfiligran. Från den gotiska stilen tog islänningarna senare in blomsterbilder, eklöv och rosor, trots att de var så konservativa i sin användning av romanska dekorationer.
 |
| |
| En bildbokstav i romansk stil i lagbokshandskriften AM 132 4to från början av 1400-talet. |
Den romanska stilen
I isländsk boktillverknings äldsta skede verkar den romanska illuminationstraditionen ha stått i blomning. Åtminstone fick den så starkt fotfäste att den blev rådande i isländska handskriftsilluminationer på medeltiden och något efter reformationen. Den romanska stilens grundform är runda bildytor och innanför ringen finns en bestämd bildkomposition där det viktigaste i bilden oftast finns i mitten. Bildernas scener är stillastående och konstfärdigt ordnade i bildrutorna. Det har pekats på att en tänkbar anledning till att de isländska konstnärerna så genomgående använt den romanska stilens ringform och stillastående, samt ordnat bilderna på en rund yta, kan vara vikingatidens dekorationstradition som bland annat kännetecknades av snideri och runda, målade sköldar som användes till att dekorera hemmet. I sniderier var det svårare att få fram kurvor och klädernas fall, vilket kännetecknade den gotiska stilen.
 |
| |
| En bildbokstav i gotisk stil från den rikligt dekorerade lagbokshandskriften Svalbarðsbók AM 343 fol. |
Den gotiska stilen
Den gotiska stilen har sitt ursprung i arkitektur när man började med spetsbågig form i stället för rundbågar som kännetecknade romansk stil. I ornamentik, bildhuggarkonst, snideri, bildkonst och handskriftsillumination ses gotisk påverkan genom att teckningarna blir mer finarbetade och mindre stiliserade. En annan viktig detalj är rörelsen i bilderna; människors kläder har ett naturligare fall, kropparna är kurvigare och personerna på bilderna sysslar med diverse småsaker så att bilderna framstår som verkligare. Detta gällde även för djur- och blomsterornamentik. Från den gotiska stilen tog islänningarna in blombilder, eklöv och rosor, trots att de var så konservativa i sin användning av romanska dekorationer.