| HEM |
 
Home > Handskriften > Hantverket
 
Hantverket »
  Skinnberedning »
  Boken förberedd »
  Pennor och bläck »
  Färger »
  Bokbinderi »
  Att läsa handskrifter »
  Skrivare »
  Illuminationer »
  Marginalbilder »
Förvaring och värde »
Utskriftsvänlig version

Hantverket

Stækkaðu myndina Stækkaðu myndina enn meira
Skinnberedare med halvmånformad kniv. Bild från Nürnberg Amb. 317. 2° 34r.

Boktillverkning på medeltiden
När skrivandet började på Island tillverkades böcker av skinn. Skinn har använts på olika sätt genom tiderna, till exempel till fiskeredskap, seldon, skor och kläder, men för runt 4500 år sedan upptäcktes ett sätt att bereda skinn och göra det till ett lämpligt och bekvämt material att skriva på. Sådant skinn kallades pergament och det tillverkades av hudar från får, getter och kalvar.

Pergament skiljer sig från läder på det sättet att skinnet inte garvas efter att pälsen tagits bort utan istället sträcks och torkas. Sträckningen orsakar förändringar i skinnet och gör det mycket hållbart så länge det förvaras på en plats som varken är förr torr eller för fuktig.

Pergament var ett dyrt material och hade en mer komplicerad tillverkningsprocess än papyrus, men det var mycket hållbarare och spreds snabbt. Pergament kom till Europas nordvästra del med kristendomen och var det vanligaste materialet för boktillverkning på medeltiden. Från 1300-talet blev användandet av papper utbrett i Europa, inte minst tack vare boktryckarkonsten. På Island ersattes pergament av papper på 1500-talet.

Böcker och pergament
Först skars pergament i fyrkantiga remsor som sedan syddes ihop och lindades till rullar, precis som papyrusen. Några århundraden efter Kristi födelse kom böckerna till. Istället för att sy ihop remsor lade man ihop tillskurna blad som bands ihop till böcker. Det var mycket behändigare att hitta en bestämd del av en text genom att slå upp i en bok istället för att linda ut rullar, vilket gjorde bokformen populärare.

Boktillverkning på medeltiden var ett omfattande arbete med många moment. Först var man tvungen att skaffa skinn och bereda det, därefter förbereda skrivytan, koka bläck och skära till en penna. Efter det kunde skrivandet börja. Efter att texten var färdigskriven blandades färger och användes till kapitelrubriker och ibland även illuminationer. Sist bands boken in och var därmed slutligen färdig.

Sannolikt uppstod med tiden en bestämd arbetsfördelning eller specialisering inom pergaments- och boktillverkning, åtminstone utanför Island. Skinnet var då först berett, uppspänt i träram och torkat på ett och samma ställe och därefter skickat till den plats där det skulle arbetas på själva boken, exempelvis i kloster och hos professionella skrivare.

Läsning, skrivning och boktillverkning följde kristendomen och kom till Island från andra länder. Den typen av kunskap behöver oftast anpassas till de förhållanden som råder, särskilt på en ö som Island som ligger långt från andra länder. Detta gäller i allra högsta grad hantverkskunskap och islänningarna fann en arbetsmetod som passade de villkor och material som fanns att tillgå i landet, både vad gäller skinnberedning och tillverkning av bläck och färger

 

om hantverket kring boktillverkning
om ordet pergament
undersökningar av skinn i pergament