Skrivare

Smelltu á myndina til þess að sjá hana í fullri stærð
Stækkaðu myndina Stækkaðu myndina enn meira
Skrivare vid pulpet i Flateyjarboken GKS 1005 fol.

Handskrivet material
Sedan islänningarna hade lärt sig att bemästra skrivkonsten på 1000-talet skrevs allt läsmaterial för hand, vare sig det handlade om korta brev eller långa böcker. Skrivare, vilka utgjorde ett eget skrå, hade denna syssla som arbete, även om folk också skrev för nöjes skull, särskilt vad tiden led.

Skrivarens arbete var invecklat och tidskrävande, liksom de flesta arbeten under medeltiden som hade med boktillverkning att göra. Först var skrivaren tvungen att förbereda skinnet för skrivning genom att göra markeringar för rader och spalter, så att skriften blev rak, innan han vid pulpeten kunde fatta fjäderpennan och börja skriva handskriften bokstav för bokstav.

Yrkesskrivare hade tillgång till särskilda arbetsrum, så kallade skriptorier, och fick betalt för sitt arbete, medan nöjesskrivare arbetade oavlönat på fritiden och var tvungna att skaffa de rätta arbetsförhållandena hemma för att kunna ta sig an skrifterna. Trots de skilda arbetsförhållandena hade de flesta skrivare det gemensamt att de plågades av kyla när det var kallt, och att de såg illa i mörka och dåligt upplysta bostäder. Men vilket slags folk sysslade med att skriva böcker på medeltiden?

Stækkaðu myndina
Stækkaðu myndina Stækkaðu myndina enn meira
En titt in i den tyske skrivaren Leonhard Wagners skriptorium. Wagner sitter vid pulpeten, iförd kåpa och med glasögon på näsan. Vid bordet sitter målaren Nikolaus Bertschi och hans hustru Margareta. Handskriften är tysk.

Skrivare i Europa
Skrivare arbetade under medeltiden vida omkring i Europa med att nedteckna böcker på pergament. Böckerna skrevs i början i kloster av munkar och nunnor. Klostrens bibliotek hade en viktig roll i deras dagliga verksamhet. Det var nödvändigt att regelbundet inlemma nya böcker i biblioteket och förnya dem som var slitna ellerhade gått sönder. Klostren blev med tiden kända för sina skrifter, och en av deras inkomstkällor var att på beställning nedteckna böcker för personer utanför klostren.

Då universiteten i Europa blev fler efter år 1200 behövdes skrivare för massproducering av olika slags läroböcker i historia, juridik, teologi, medicin och filosofi. Samtidigt behövdes också skrivare som kunde skriva och nedtecknadokument såsom kontrakt och kungörelser. Därför skapades ett stort stånd med yrkesskrivare utanför klostren.

Med tiden började skrivare också tjäna hos mäktiga män som ville ha böcker. I och med tillkomsten av det billigare råmaterialet papper på 1400-talet, fick fler möjligheten att skriva, vilket gjorde att många nöjesskrivare då började skriva böcker för eget bruk.

Stækkaðu myndina
Stækkaðu myndina Stækkaðu myndina enn meira
Lärare läser högt ur en bok

Skrivares utbildning
Det krävdes att de som arbetade med att skriva under medeltiden hade särskild utbildning. Att kunna skrivavar givetvis nödvändigt och det skadade inte heller att kunna läsa. Det var dock inte obligatoriskt att kunna läsa då läs- och skrivkunskap inte nödvändigtvis behövde hänga ihop under medeltiden. Till exempel tror man att betydligt fler lärde sig att läsa än att skriva förr i tiden. Därför var det fler som kunde läsa böckerna än skriva dem själva. Att vara skrivkunnig var alltså ovanligt och skrivarna besatt där med specialkunskaper.